Arv
Berättelsen om Kummavalo
Innan Kummavalo fick sitt namn fanns en släkt, gamla kortlekar och kvinnor som stannade upp för att lyssna till det som ännu inte var synligt för alla.Andra kapitlet
Kortlekarna som korsade gränser
Kortlekarna som hamnade i Sagas händer bildade ingen prydlig samling. De var från olika tider, tryckta i olika länder och tydligt slitna av användning. Några hade kommit med brev, andra längst ner i resväskor, insvepta i tyg eller gömda mellan anteckningsböcker.
Resorna syntes i korten. Kanterna hade mjuknat i händer, ord på flera språk hade skrivits på baksidorna och små tecken hade lagts till i vissa bilder. Några kortlekar saknade ett kort, och i en fanns två olika versioner av samma kort — som om någon hade fyllt luckan med det som gick att finna längs vägen.
När Saga lade kortlekarna bredvid varandra såg hon att skillnaderna inte bröt traditionen. De visade att den hade levt. Varje nytt land, hem och generation hade förändrat språket kring korten, men man stannade alltid inför dem av samma skäl: för att ge en oklar tanke form och en svår fråga en plats att bli hörd.
Kortlekarna bar inte bara kort. De bar kvinnornas handavtryck, resor och sätt att se — en liten karta över en släkt som hade levt på många sidor av många gränser.