Arv
Berättelsen om Kummavalo
Innan Kummavalo fick sitt namn fanns en släkt, gamla kortlekar och kvinnor som stannade upp för att lyssna till det som ännu inte var synligt för alla.Femte kapitlet
Korten bestämmer inte ödet
En tanke återkom tydligare än någon enskild kortbetydelse i släktens anteckningar: ett kort är ingen befallning. Det låser inte framtiden och tar inte beslutet ur människans händer. Som bäst synliggör det något som länge funnits i tankarna men dolts under brådska, rädsla eller förhoppningar.
Saga såg att de mest användbara tolkningarna inte slutade med ett säkert svar. Ofta slutade de med en bättre fråga. Vad undviker jag? Vad hoppas jag verkligen på? Vad vet jag redan, även om jag ännu inte vill erkänna det? Kortet kunde öppna en dörr, men var och en måste själv välja om hon går igenom den.
Detta blev också Kummavalos viktigaste princip. Tolkningarna talar om riktningar, möjligheter och skuggor, inte om oundvikliga händelser. Ett omvänt kort är ingen dom och ett rättvänt kort inget löfte. Båda är sätt att betrakta samma liv från en något annorlunda vinkel.
Ett kort kan lysa upp vägen, men det går den inte åt någon. Valet, ansvaret och möjligheten att ändra riktning stannar alltid hos människan själv.